Tillbakablick i Skivarps GIF:s Historia

Nuvarande Skivarps GIF grundades på ett möte den 14 juni 1931 och Skivarps Gästis var samlingsplatsen. Dessförinnan hade idrottsintresserade ungdomar i samhället gjort flera försök att organisera en förening som tillvaratog deras intressen.

Redan på 1920-talet fanns en förening med ordförande Malte Svensson, sedermera präst i kommunen, och bland medlemmarna fanns bland andra Skånes idrottsförbund ordförande Nils Mårtensson. Övriga medlemmar var inte av samma stabila kaliber och därför upphörde föreningen igen efter några år.

Skivarps IF, så hette föreningen, av årgång 1931, fick en styrelse där sammansättningen blev: Albert Duvander ordförande, Swen Jönsson, sekreterare och kassör, Nils Billman vice ordförande och Albert Nilsson materialförvaltare. Övriga ledamöter blev John Jönsson, Fritz Sjöberg och Per Ahlrot. Till revisorer valdes Axel Wessman och Gunnar Andersson.

De flesta av oss i dagens Skivarp ser väl föreningen som nästan enbart en fotbollsförening, men faktum är att den stora drivfjädern inom föreningen under delar av 30-talet var friidrotten. Redan från start var det material till denna verksamhet som inköptes.

Gemensamma insatser gjorde emellertid att både fotboll och friidrott ganska snabbt fick ett stabilt fotfäste i föreningen.

"Grushålan", som de flesta av oss känner till, blev arenan för all verksamhet de första åren och detta möjliggjordes genom välvillig inställning från SJ, som disponerade området.

John Jönsson efterträdde A Duvander som ordförande ett par år och 1935 åtog sig Harry Forstenberg uppdraget att leda föreningen. Genom Harrys stora intresse för gymnastik, började ett nytt grepp inom föreningen och ett G för gymnastik infördes i föreningsnamnet.

Verksamheten i SGIF kom under åren 1935-1937 att splittras upp i olika sektioner beroende på medlemmarnas olika intressen. Fotbollen var så pass kraftigt förankrad att man under dessa år framfört önskemål till kommunen om en bättre fotbollsplan med gräs.

Kommunfullmäktige med ordförande Ola Andersson i spetsen beslöt 1937 att inköpa ett markområde söder om järnvägsstationen. Detta område skulle kunna arrenderas av föreningen.

Idrottsföreningens styrelse skissade upp en sådan billig och enkel men ändå funktionsduglig plan som möjligt. Riksidrottsförbundet tyckte dock, att förslaget var för enkelt med tanke på Skivarps samhällens storlek och menade att idrottsplatsanläggningen bord innefatta löparbanor och personalutrymmen. Kostnaden steg från beräknade från 5 000 kronor till 20 000 kronor.

Tipsmedel utlovades med halva beloppet men resterande summa skulle skrapas ihop genom olika "Skivarpsfester" de närmaste åren. Många frivilliga arbetstimmar gick åt att sätta markområdet i stånd och en hel del av föreningens äldre medlemmar minns "stenplockning" som en sysselsättning under flera månader. Kriget gjorde emellertid att den stora pampiga anläggningen som planerats, av ekonomisk skäl aldrig kunde förverkligas utan lösningen blev en fotbollsplan med gräs med all enkelhet. Alla kostnader fick föreningen själv stå för.

1947 började Ivan Christell sin epok i föreningen som ordförande och var en synnerligen energisk och ambitiös ledargestalt. Under Ivans tid som ordförande inträffade så mycket att säkert en hel bok skulle kunna fyllas.

Att lösa idrottsplatsfrågan var en syssla där det gick åt mycket tid. En ännu kanske krävande uppgift var planering och arrangemang kring blomsterfesterna i Skivarp. Dessa började 1951 och pågick under 20 år. Dessa arrangemang var ju i flera föreningars regi men krävde sin starke man från samtliga.

Inom fotbollen och dess verksamhet var det flera oförglömliga händelser från Ivans tid som finns kvar i de flestas minne. Vem minns inte YA-cupskrällen 1957 mot IFK Ystad eller tabellstegs- och serievinsten 1959.

1961 avlöstes Ivan av Karl-Erik Eriksson på ordförandeposten som han innehade till 1965 då Kay Rasmusson tog över under en treårsperiod. 1968 avlöste Arne Ohlsson och var föreningens ordförande under en tioårsperiod. Gemensamt för dessa ordförandepersoner var deras insatser att försöka förverkliga en ny idrottsplatsanläggning i Skivarp.

1971 blev det äntligen ett utåtsätt synbart resultat. Då invigdes vår nuvarande idrottsplats, Möllevallen, och detta var alltså belöningen för många års idogt arbete och strävan av SGIF:s medlemmar.

Arne Ohlsson avlöstes efter tio händelserika år som ordförande av broder Gerth Ohlsson. Under Arnes tid blomstrade fotbollen i föreningen och representationselvan avancerade till div.4 för första gången.

Sejouren i division 4 blev sex år, 1974-79. Som bäst blev det en sjätteplacering 1976. Under dessa år var vi ett av de bästa lagen i sydost, och allt som oftast var Möllevallen välfylld.

Tyvärr slutade så gott som samtliga spelare samtidigt och vi klarade inte av den generationsväxling som blev i början av 1980-talet. Vi åkte således ur division 4 1979 och bara två år senare blev det även respass i division 5.

Under åren 1982-1992 höll vi till i division 6. Och trots att förutsättningarna till avancemang fanns lyckades vi aldrig stå distansen ut. Men nog var det nära vid ett par tillfällen. 1983 och 1989 hade vi ett mycket starkt manskap, där en andraplats hade betytt kvalspel. Men båda åren slutade med en tredjeplacering. 1989 var det bara målskillnaden som skiljde oss från ett kval. 1982 tog den mångårige lagledaren Gert-Åke Lönnborn över ordförandeklubban och sedan 1989 är det Tommy Olsson som är ordförande i vår förening. Tommy är därmed den person som suttit längst som ordförande i vår klubb.

1992 kunde vi äntligen öppna champagnekorkarna. Men det året räckte det inte med att vinna serien. Det krävdes även ett kvalspel. Men spelarna och tränaren Bertil Svensson lyckades stå pall för trycket. Efter 3-2 mot Lilla Beddinge BK och 2-0 mot Järrestads FF var vi äntligen i division 5.

1993 inleddes perioden som skulle bli den sportsligt sett tyngsta i vår historia. Inför comebacken i division 5 uteblev den sportsliga satsningen. Vårt lag fick inget nytt friskt som var nämnvärt, dessutom slutade några av de mer rutinerade spelarna. Säsongen blev totalt katastrofal: inte en enda poäng skrapades ihop. Serien, där bland annat lag som Stavsten, Staffanstorp, Anderslöv och Svedala ingick, visade sig bli alltför svår.

1994 innebar ytterligare en förändring då en sjunde division bildades. Vi, som låg i division 6, fick möta flertalet av de lag som besegrat oss året innan. Även denna säsong måste ses som ett fiasko - endast åtta poäng spelades ihop. Vi hade också maximal otur: Inte mindre än åtta uddamålsförluster rymdes i de 22 matcherna. Efter säsongen slutade sex A-lagsspelare, så 1995 års trupp blev knappast bättre, även om den innehöll en del ungt, lovande material. Den nye tränaren Björn Eriksson misslyckades dock med att förvalta det material som fanns och vi blev nästsist i den relativt jämna serien. Även 1996 blev ett misslyckat år. På nytt slutade vi nästsist i sjuan.

1997 började så äntligen de första staplande stegen mot framgång tas. De lovande ungdomarna vi förfogade över flyttades upp i seniortruppen och en ny spelande tränare, Paul Björk, värvades. Serien avslutades med oss på en femteplats. 1998 innebar att vi fick spela i den sydvästra sjuan i stället för den sydöstra. Motståndet var generellt sätt bättre och vi, med en majoritet av 17- och 18-åringar, fick kämpa hårt för att knapra ihop de poäng som skulle leda till en fjärdeplats. Denna placering räckte emellertid till kvalspel mot Sofielund och i den första matchen, som spelades hemma, gjorde vi vårt klart bästa match för året och vann med hela 7-1. Då gjorde det inte så mycket att den andra matchen förlorades med 3-1. Återinträdet till div. 6 var ett faktum!

Inför 1999 förlorade Skivarp Paul Björk samt de två mest rutinerade spelarna i laget, Peter Kristensen och Leif Olsson. Truppen kompletterades dock med Anders Ohlsson och Marcus Lönnborn som lämnat klubben 1995 och som nu fått mer rutin. Vi kunde under de flesta matcherna visa upp en startelva där samtliga (!) spelare haft Skivarps GIF som moderklubb. Även den nye tränaren, Roland Rasmusson, hade sina rötter i Skivarp och Rolle lyckades få oss att uppträda så pass disciplinerat och homogent att det räckte till en andraplats i serien och ett kval mot Helsingborgslaget BK Jugo. Dessa blev dock för svåra, siffrorna skrevs till 3 - 0 i baken i båda matcherna. Vi kunde dock se fram mot det nya milleniumet med tillförsikt, då två nya spelande tränare, Jonas Andersson och Mats Bladh, också de med Skivarp som moderklubb, återförenats med "giffarna".

Inför 2000 hade vi i Skivarp endast en målsättning: Vi skulle upp i div 5 igen. Och efter stor dramatik kunde vi korka upp champagnen. För när serien var färdigspelad stod vi som seriesegrare. Med 50 poäng var vi två pinnar före Hammenhögs IF. Det var en säsong där vi slets mellan hopp och förtvivlan. När endast fyra omgångar återstod hade Hammenhög ett försprång på fem poäng. Men inför den sista omgången hade vi gått upp i serieledning. Därmed hade vi avgörandet i egna händer. Och efter en riktig rysare på Möllevallen så besegrade vi Svenstorps IF med 1-0 efter en härlig lobb av Paul Andersson.

Jubileumsåret 2001, då vi fyllde 70 år, blev både framgångsrikt och händelserikt. Årets höjdare var förstås mötet mellan Österlenlaget och Malmö FF på Möllevallen. En match som vi var mycket stolta över att ha rott i hamn med. MFF vann med 4-0 inför 807 åskådare. I Österlenlaget ingick tre spelare från oss i Skivarp: Dennis Karlsson, Alex Bogason och Bogi Einarsson. Comebacken i div 5 fick betraktas som godkänt. Vi slutade åtta och slapp därmed ett ovisst återkval. Ett tag under vårsäsongen låg vi trea. Roland Rasmusson, som var tillbaka som tränare, tvingades att sluta under vårsäsongen och i stället fick hjälptränaren Jonas Stridsberg ta över.

2002 och 2003 hade vi Magnus Jacobsson som tränare. Magnus blev väldigt populär som tränare och trots att vår förening blev av med några tongivande spelare var vi in i det längsta med och slogs om en kvalplats till div 4. 2002 slutade vi femma och 2003 sjua. 2004 och 2005 blev två tuffa år för vår förening och vi fick verkligen slita mellan hopp och förtvivlan. Så väl 2004 som 2005 tvingades vi att återkvala för att stanna kvar i div 5. 2004 slog vi ut Glemmingebro IF (0-1 och 4-0) medan vi besegrade AIF Barrikaden i 2005 års kvalspel (1-2 och 1-0). Inför 2005 blev vi av med många spelare men spelarna och tränaren Roland Rasmusson, som kallades in i början av året, stod för en bragdbetonad insats som lyckades hålla vår klubb kvar i div 5.

Jubileumsåret 2006, då vår förening fyllde 75 år, blev väldigt händelserikt. Vi hade en Jubileumsmatch där det lag som spelade 1983 mötte det lag som representerade oss 1992. 92:orna vann efter straffar. Vi hade även en Jubileumsfest där en Jubileumsskrift presenterades. I Jubileumsskriften avslöjades också tidernas Drömlag i Skivarps GIF. Så här ser drömelvan ut: Gert Klang - Thomas Åkesson, Steve Andersson, Kay Rasmusson, Hans-Bertil Sjödin - Roland Rasmusson, Tonny Ericsson, Per Severin, Bo "Kylle" Karlsson - Bo-Håkan Sjödin, Lars-David Hansson. Avbytare: Johan Claesson, Rolf Persson, Jonas Andersson, Inge Karlsson, Tommy Olsson och Johan Thorén. Merparten av spelarna bildade stommen i det lag som representerade SGIF i div 4, 1974-1979.

Under år 2006 tog Dennis Karlsson över som spelande tränare. Dennis är föreningens yngsta genom tiderna. På nytt tvingades vi att återkvala och på nytt gick det vägen. Det blev seger med 2-1 i den första kvalmatchen över Vanneberga IF på bortaplan och då spelade det mindre roll att returen förlorades med 0-1. Dennis Karlsson, som snabbt blev populär bland spelarna, fortsätter även 2007 som spelande tränare. Det blir sjunde året i följd som vi spelar i div.

2007 var ett tungt år för vår klubb. Vi vann endast en match i serien och efter sju säsonger i div 5 blev det respass. Motståndet var helt enkelt för bra.

Under 2008 skrev vi historia då vi för första gången arrangerade en konsert på Möllevallen. Som förband hade vi Skivarps egen Frida och som huvudartist den danske rocklegenden Kim Larsen. Och vilken succé det blev. Inte mindre än 4 875 åskådare hade löst entré. Totalt bevittnade konserten cirka 5 500 åskådare. Det blev en magisk julikväll. För A-laget blev det en tiondeplats i div 6 sydvästra B. Därmed tvingades vi att återkvala föratt bli kvar i sexan. Och det gick vägen via 3-1 och 3-2 i kvalmatcherna mot Gärds Köpinge IF.

2009 blev ett oerhört framgångsrikt år för vår förening. Vi slutade tvåa i div 6 södra och var endast en poäng ifrån seriesegern. Så för första gången sedan 1999 kvalade vi uppåt i seriesystemen. Och visst gick det vägen. Visserligen förlorade vi den första kvalmatchen hemma mot Önneköps IF med 2-3. Men i returen svarade vi för en strålande insats och vann med 5-1. Därmed kommer det att spela div 5-fotboll på Möllevallen under 2010. Även under 2009 arrangerade vi en konsert på Möllevallen. Och det blev återigen succé. Cirka 5 000 personer fanns på plats för att titta på Måns Zelmerlöw och Jerry Williams.